... så får ni en bild. Fotograf är Fredrik Åström och bilden är tagen i Mariannelund.

Jag fick en oväntad bloggaward från Arentjes blogg idag, tack Sandra!

den som har fått en award ska:
1). kopiera in awarden på sin blogg.
2). länka till personen som gett dig awarden.
3). berätta 8 intressanta fakta om dig själv.
4). välj ut 8 andra bloggar du vill ge awarden till, länka till deras bloggar och
skriv en kommentar att de har en Award att hämta.


Hmm... 8 intressanta fakta om mig själv? Intressanta vet jag väl inte, men fakta är det ändå.

1. Jag blir fruktansvärt hungrig på fyllan och mitt personliga matrekord är cirka 10 - 13 cheeseburgers på Mc Donald's. (Minns inte exakt eftersom jag inte var alldeles nykter, och jag blev bjuden på de sista x antalen av personalen...) Det var ett antal år sedan, innan jag blev vegetarian.

2. Apropå fylla så är min absoluta favoritdryck när det gäller alkohol en underbar blandning av mjölk, Proviva blåbärsdryck och Koskenkorva blåbärsvodka. Häll i vodka, på med Proviva och avsluta med mjölk så att det blir ett marmorerat utseende. Ser läckert ut och smakar lika läckert!

3. För att fortsätta med mat-och sprittemat ovan så vann jag en gång en påsktävling på en personalfest. Tävlingen gick ut på att äta 3 kokta ägg och halsa 3 öl på kortast tid.

4. Jag har lyft 60 kg i bänkpress.

5. Jag har blivit biten av en pytonorm. (Jo, jag tycker fortfarande om dem!)

6. Jag har fobi för larver, maskar och tusenfotingar... (Larvigt, jag vet. Ha ha...)

7. Jag är en hejjare på att sätta ihop IKEA-möbler.

8. Jag hatar den vidriga "3 is the magic number" - låten som en del har på sina mobiler när man ringer dem. Jag lägger på i samma ögonblick jag hör den och ringer inte tillbaks igen!


Så var det 8 bloggar som ska nomineras också...

Munkakvarn - Min bästis i bloggvärlden (och underbar IRL också!).
Andie - Hemtrevligare blogg finns nog inte!
Björn - Klok som få, och sexigt värre!
Alfahannen - Ironi, humor, intelligens och ödmjukhet i ett. En ovanlig kombination idag... 
Anna - Rockar fett helt enkelt!
Intelligenta mamman - Inte bara en grym fotograf, hon är även smart och sympatisk!
Min svartvita värld - Min världsbästaste make!

Resten av bloggarna jag läser får samsas om den åttonde platsen... Jag tänker inte lämna kommentarer hos alla mina "nomineringar", utan nöjer mig med att länka till dem här. Jag är helt enkelt för lat och räknar kallt med att de ändå hittar hit ibland!

 

(Om jag kunde ha en ljudrubrik så skulle jag sätta dit Peter Griffins (pappan i Family Guy) skratt.)

Min kompis Sandra har hemlisar på gång. På hennes blogg har det kommit ett mycket mystiskt inlägg som jag hoppas hon vidareutvecklar snart, för jag är så nyfiken att jag spricker!

Men jag har också en hemlis på gång. Förhoppningsvis i alla fall, man ska ju inte ropa hej innan man har satt sin sista potatis och den feta damen har sjungit, och nära mumsar ingen banan eller hur det nu var...

Men nu vill jag att ni håller tummarna...

(Nej, jag syftar inte på frågan om hästraser i filmklippets titel... )

Jag länner mig väldigt gammal just nu. Jag har kommit fram till att bortsett från att jag just nu är ofrivillig gräsänka, vilket jag verkligen hatar, så är jag väldigt nöjd med mitt liv. Jag känner mig verkligen... Nöjd. Tillfreds på ett sätt jag inte gjorde för 5-10 år sedan, när jag hela tiden skulle sträva mot nya mål. Det är inte så att jag på något sätt har stagnerat, och det finns alltid nya mål att sträva mot, men jag känner inte av missnöjet och rastlösheten som jag hade när jag var yngre.

Jag är precis som jag ska vara just nu, och jag har blivit som jag är på grund av allt som jag har upplevt i livet, både gott och ont. Visserligen kan jag fortfarande drabbas av tillfälliga självhävdelseanfall, men jag har inte alls samma behov av att hela tiden bevisa något för mig själv eller andra. Jag orkar inte längre lägga ner krut på att tjafsa med oliktänkare, varken på webben eller i verkligheten. Ärligt talat så skiter jag numera i vad andra tycker och tänker, och ser ingen mening i att "tävla" om att få sista ordet. Det finns redan så många självutnämnda allvetare med åsikter om allt mellan himmel och jord, jag nöjer mig med att vara road åskådare istället! Tala är silver, ni vet...

Jag har även släppt en hel del på prestationsångesten när det gäller mitt yttre. Visserligen har jag alltid varit en sann sumpbäver som sällan sminkar mig eller har tjusiga kläder, men jag har varit en riktig träningsnarkoman i perioder. Jag har lyft och pumpat och mätt och vägt och halvt slitit ihjäl mig på gym i jakt på en vältränad kropp. Idag är jag mer än lovligt inaktiv, men ändå mer kompis med min lekamen än jag någonsin tidigare har varit. Den är långt ifrån perfekt, och det skulle verkligen inte skada att masa sig iväg till gymmet någon gång emellanåt, men för att vara en medelålders kärring så är jag helt OK!

Folk kan debattera tills de kvävs av sina egna argument, göra karriär ända till nästa millennium eller späka sig själva tills Luther roterar av avundsjuka i sin grav om de blir lyckliga av det. Jag går till stallet så länge. Ingen där bryr sig om vilket parti jag röstar på eller varför, eller huruvida jag har rutor eller ringar på magen...




                      

I mitt förra inlägg skrev jag om Kalev Tyllinen i Finland som håller på med hästagility. Nu är det så att han inte bara skriver böcker och ägnar sig åt sin hobby hemma på gården, utan han har även kurser och workshops. Ingen skulle bli gladare än jag om han kunde anordna något även i Sverige, och här behövs lite hjälp. Kalev kommer mer än gärna hit, men då behövs det fler än jag och min kompis Lisbet för att det ska gå ihop. Så nu ska jag försöka marknadsföra honom så gott det går med förhoppningen att det finns fler intresserade.

Jag ska för säkerhets skull förtydliga att hästagility INTE går ut på att låta en lös häst flänga runt en hinderbana hur som helst. Innan man ens kommer till hindren så krävs det mycket övningar för att kommunikationen mellan häst och människa ska fungera. Förtroende och respekt är grunderna till allt, och kontroll är ett nyckelord. Övningarna hjälper dessutom till att underlätta vardagen med hästen, till exempel vid lastning.

Metoderna Kalev använder sig av är mjuka och bygger på hästens naturliga förutsättningar, ingen bestraffning vid fel, men däremot belöning när det blir rätt. Hästintresserade läsare känner med största sannolikhet till begreppet horsemanship, och agilityträningens grunder bygger mycket på just samma principer. Influenserna från hästkommunikationens okrönte kung Monty Roberts är också tydliga.

Berätta gärna om detta för hästintresserade vänner och bekanta! Ju fler som blir intresserade desto större chans att vi får hit Kalev! Maila honom om ni har frågor på vapaathevoset@hotmail.com. Det går även bra att maila mig på info@ankirosanna.com så översätter jag och vidarebefordrar mailen.

Nu är jag då uppe i skogarna igen, med allt vad det innebär av jobb och nöjen. Det roliga är att båda delarna just nu innefattar finska, jag jobbar med finska kunder och jag har införskaffat en synnerligen intressant bok på finska som handlar om hästagility. Hundinresserade läsare vet med största sannolikhet att agility är aktiviteter på en hinderbana för hundar där hundarna är lösa, men jag tror inte att lika många vet att man även kan träna agility med hästar.

Kalev Tyllinen i Finland vet. Han har skrivit boken om hästagility som jag med stort intresse nu läser, tyvärr finns den endast på finska än så länge, men förhoppningsvis blir den översatt så småningom. Besök gärna Kalevs hemsida och titta på hans filmklipp!

Lillvicken jag pysslar med är bara 8 månader gammal, så det blir träning med grimma för hans del ett tag till. Men framåt våren hoppas jag kunna hitta på lite agilitybus med honom, och jag misstänker att vi båda kommer att ha riktigt roligt!

Så var det då dags att packa in katterna i bilen och rulla norrut. Jag kommer såklart att poppa loss för glatta livet och sjunga hellre än uselt, och peppar just nu upp mig med denna nyupptäckta rockabillyversion av Rihannas "Umbrella".

Rapporter från skogarna kommer!

Tiden går fort när man har roligt och underbart är kort... Nu är det slut på ledigheten med maken, och dags att packa grejerna och förbereda sig för den cirka 5 timmar långa bilfärden tillbaks till Värmland. Att vara ofrivillig gräsänka suger verkligen, men det finns i alla fall en liten glädjespridare som väntar på mig uppe i skogarna...

(Det är inte lätt att få en bra bild av en liten, nyfiken häst...)

Sandra är inte bara min kompis, utan även en fena på photoshop! Min bloggbild, som förresten är tagen av Christer Persson, blev rejält uppiffad av henne. Visst blev det läckert?

Nu har Robinson-Suzanna surnat till. Hon ”hängs ut av TV 4” i Robinson, och bara rubriken är sanslöst komisk i sammanhanget... De har nämligen visat ett klipp där hennes tuttar syns, och den stackars tjejen (som uppenbarligen har växt upp i en grotta utan tillgång till varken skandal-TV eller skvallerblaskor) talar nu ut om detta hemska tilltag i Aftonbladet.

”Det känns jobbigt eftersom jag inte är den typen. Dessutom är min son 19 år och det är inte så kul för honom att tvingas se på när hans mamma visar brösten samtidigt som han kollar på programmet med sina polare”.

Hm. Förtänksamhet kanske? Inte? Nej, uppenbarligen inte. Men snälla Suzanna, om man ställer upp i ett skandalprogram som Robinson och är medveten om att det finns ett TV-team med kameror 24/7, så kanske man kan tänka sig att tuttarna hamnar i TV-rutan om man luftar dem på playan? Det är ju inte direkt så att det rör sig om smygande paparazzis bland palmerna, eller hur?

Till sitt försvar säger hon dessutom att hon inte hade koll på läget; ”jag såg inte vad som hände och hade ingen aning om att de syntes”. Jamen det känner vi väl alla till, att behagen kan kika fram lite då och då, när man minst anar det, eller hur..?

Jag vet inte, men jag har då aldrig lyckats visa en endaste kroppsdel ovetandes och mot min vilja när jag har bytt om offentligt. Med lite klurighet fixar man ett ombyte till badkläderna med sin värdighet i behåll, även om det kan bli en aning bökigt ibland...

Aftonblaskan: ”Kräk-Eva” kraschade sin lyxbil i snökaoset.

Japp. Ni läste rätt. Jag är helt förstummad. Chockad. (Upp)rörd till tårar. Och nu ska JAG kräkas...

Jag har mycket svårt att ha medlidande med idioter som utsätter sig själva för livsfara i största allmänhet, och jag kan för mitt liv inte tycka synd om en människa som dödas av ett djur han/hon plågar.

Evolutionen fungerar ibland, eller så finns det en gud trots allt. Kanske är det karma, vem vet? Vilket som än är fallet, den här killen fick vad han förtjänade.

Jag är ju som bekant mycket förtjust i synthmusik, och i synnerhet så kallad EBM (Electronic Body Music), en lite "tyngre" genre inom synthen. Jag har varit trogen synthare sedan jag var 14 år gammal, men det betyder inte att jag inte lyssnar på annat. Jag har bland annat en hemlig förkärlek för - gammal countrymusik. Sug på den, ni!

Jag är inte det minsta förtjust i den nyare varianten av country, så menlöse Garth Brooks & Co göre sig icke besvär. Men gamla mästare som Hank Williams, Patsy Cline och givetvis Johnny Cash får mig att släppa alla hämningar och brista ut i (så kallad) sång som spräcker både rutor och trumhinnor. Patsy Cline, med sin underbara, kraftfulla countrystämma är en av mina absoluta favoriter och lagom till kvällen före nyårsafton tänkte jag bjuda på hennes version av den vackra klassikern Tennessee Waltz. Lyssna, njut och fäll en tår...

Jag önskar er alla en riktigt fin nyårsafton, och ett fantastiskt 2010!

Jullovet är i full gång med allt vad det innebär av resande till släkt och vänner land och rike runt. Dessutom blev vi välsignade med mängder av snö, så skidåkarna jublar, och horder av masochistiska hurtbullar samt glada festprissar med siktet på after ski packar skidorna och drar till backarna. Jag kunde inte bry mig mindre om dessa självplågande knäppgökar och partyprissar, bara de höll sig borta från vägarna.

 

Jag är som jag tidigare skrivit tillfälligt bosatt i mitt älskade Värmland. Mitt temporära boende ligger i en ort intill väg 62, som går genom hela landskapet upp till Trysilfjällen i Norge, och att säga att vägen är frekvent trafikerad vore veckans underdrift. Den ena flashiga stadsbilen efter den andra med matchande skidbox på taket far förbi, antingen mot skidparadiset eller bort därifrån. Inte heller detta kunde jag bry mig mindre om BARA FOLK KUNDE HANTERA VINTERVÄGLAGET!

 

Inte för att vara fördomsfull, MEN… Det borde vara obligatoriskt med en extra kurs i vinterkörning för stadsbor som ämnar åka utanför 50-skyltarna. Det årliga kaoset i storstäderna när den första centimetern snö faller visar med all önskvärd tydlighet att folk hemmahörandes i civilisationerna inte är kapabla att framföra motordrivna fordon under vinterhalvåret. Samma sak borde gälla för folk som införskaffar skidboxar till sina bilar. I synnerhet om de är stadsbor.

 

Det spelar ingen roll hur mycket fyrhjulsdrift eller antispinn man har på sin jävla stadsjeep om man inte ens har vett att skaffa ordentliga vinterdäck utan inbillar sig att det går lika bra med året-runtmodellen på däck. Ja, så länge man bara är ute på rena vägar i milda temperaturer, men i decimeterdjup snö på oplogade vägar i -20 grader kan jag tala om att det skulle gå lika bra med selleri… Det blir helt enkelt inte bra. Lägg därtill ett pundhuvud bakom ratten som inte har en blekaste aning om hur man väjer en sladd, eller som inbillar sig att lösningen när man kört fast är att gasa så mycket man kan, och kaoset är ett faktum. Den andra extremvarianten är de som puttrar i 50 så mitt i vägen de kan komma utan att krocka med mötande trafik och bromsar inför varje kurva. En burk Valium? Ja, tack...

 

Så jag aktar mig på vägarna nu. Så fort jag ser en ”lådbil” är jag beredd på det mesta, och det värsta. Nu ska jag ställa in min egen bil i ett garage och tina upp den ordentligt innan jag i mellandagarna beger mig ner mot Småland, på dubbade vinterdäck, i lagom hastighet…